DEMONISERING av islam

Sevko Kadric

Strax efter de tragiska bombattentaten i New York och Washington riktades alla västvärldens pilar med fasa mot islamisk fundamentalism. Aldrig tidigare har Amerika hotat motståndarna och terroristerna utan veta vilka de är och var de befinner sig.

De synkroniserade självmordsattackerna mot USA den 11 september 2001 har mycket gemensamt med ett litet flygplan, av märket Cesnan, som landade på Röda Torget i Moskva för cirka femton år sedan. Den ofarliga och äventyrliga landningen, utförd mitt på Röda Torget av en ung tysk man, krossade allas tro på Sovjetunionens säkerhetsparaply. Den unge tysken skakade den militära och politiska maktapparaten i den nukleära stormakten Sovjetunionen. Landningen blev ett av de avslutande Perestrojkaslagen och början till slutet både för Warszawapakten och Sovjetunionen.

Den lilla Cesnans landning på Röda Torget påverkar, nu som då, även NATO. I och med att det kommunistiska blocket, det stora hotet mot västvärldens demokratier, gick under försvann grunden för NATO-s existens, och alliansen borde logiskt sett upplösts, men makt och logik går inte alltid ihop, det vet åtminstone vi som är från Bosnien.

Den 7 juni 1990 besvarade Margaret Thatcher på ett NATO-möte frågan om Atlantpakten hade någon framtid med ett högt ja. På frågor om hur och varför konstaterade hon att: ”NATO måste identifiera framtidens hot, framtidens fiendemakter och deras strategier.” Långt tidigare hade USA:s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger myntat begreppet islamisk terrorism som han såg som den nya fasan i världen. Ett tag efteråt definierade Willy Clark strategierna och ondskans makter vilket ledde till att det militanta islam i dag är ett lika stort hot som Sovjetunionen var under Kalla kriget. Skräcken för det kommunistiska spöket byttes genom propaganda ut mot fasan inför muslimsk fundamentalism. Det finns flera orsaker till detta: Objektivt sett existerar inte kommunismen längre varken som en makt eller en fara inför vilken det är nödvändigt att bygga upp rädsla och försvarssystem.

 

Problemet är att femtiotvå procent av världens vetenskapspotentials arbete är direkt eller indirekt knutet till krigsindustrin. Militären är fortfarande den viktigaste industrin, NATO-paktens och medlemsstaternas militära institutioner är stora och sysselsätter tusentals. I sökandet efter ett nytt hot att ersätta efter det kommunistiska med, definierades en grupp människor som på grund av historiska och demografiska orsaker råkade vara bosatta i länder där de mest betydelsefulla oljereserverna finns, vilka världens industriella utveckling är beroende av idag. Logiskt ställs frågan vad som styr gruppens öde; de områden den är bosatta i, eller det religiösa märket islam? I sina nyimperialistiska ambitioner att styra över dessa områden vände sig USA framförallt till de som i historisk tid varit maktens medarbetare: kyrkan och religionen. Kissinger förstärkte begreppet terrorism, till islamisk terrorism. Mosaiken blev färdigbyggd och definierad i Willy Clarks mening: ”Det militanta islam är idag lika betydelsefull som hotbild, som Sovjetunionen var under kommunismens tid.” Det absurda i det här påståendet är att medan Warszawapakten var ett militärt politiskt block, Sovjetunionen en union bestående av flera länder, motargumentet till NATO, består det militanta islam av en samling på ett tiotal terrorgrupper. Bombningarna av Washington och New York hade, vid sidan av ett enormt antal döda oskyldiga människor, ett annat budskap. För USA, som den ledande militära stormakten i världen, var det en belastning som det blir svårt att återhämta sig från.

 

Utan möjlighet att ifrågasätta sin egna nyimperialistiska utrikespolitik, kommer den amerikanska administrationen att utnyttja terrorattackerna till att försvara sin politik när de ställer världen i ordning och ger sig ut på ett nytt militärt äventyr, antagligen likt det vietnamesiska. Vid ett tillfälle visade den svenska televisionen en film om Usama Bin Ladin, mannen som anklagas för terrorattackerna i USA. Filmen skildrade hur den amerikanska underrättelsetjänsten skapade bilden av så väl Bin Ladin som talibanerna, i syfte att förebygga Sovjetunionens kommunism.

 

Att hävda att Slobodan Milosevic var den mest betydelsefulla mannen på Balkan för amerikanerna kräver ingen större övertalning, åtminstone inte för att övertyga oss från Balkan. Tack vare honom kom USA och dess soldater till Europa, till Balkan, och skapade sin största militära bas i Kosovo. Självklart är Milosevic ansvarig för allt förlorat blod i Bosnien, Kroatien, Serbien, Kosovo och även i Makedonien. Till historien hör även berättelsen om Alija Izetbegovic och hans ungmuslimska politiska image, hans maktposition direkt efter fängelsevistelsen, hur han tog emot mujahedintrupper och stationerade dem i Travnik. Vid ett tillfälle då Bosnien var totalt omringat tog de engelska och de kroatiska underrättelsetjänsterna med sig en grupp människor, kända för att vara religiösa, islamiska soldater och stationerade dem, inte i Srebrenica, Bihacs där kriget härjade, utan i Travnik där kriget precis skulle börja. Och när den här texten når läsarna är det mer än säkert att med hämndbegär och hat kommer USA att bege sig efter motståndarna, terroristerna, trots att ingen säkert vet vilka de är och inte heller var de finns. Nu vet man bara var de inte finns.

 

Ett är dock säkert, USAs ledare demoniserar islam med samma passion som de demoniserat kommunismen under de senaste hundra åren. På samma sätt som USAs problematik tidigare inte låg i kommunismen ligger den inte heller i islam idag, utan målet både tidigare och idag är det samma: kapitalism i världen. Idag skapar kapitalismen enorma exploateringsutbyten, som gör tomrummet mellan industriländerna och utvecklingsländerna ännu större. Detta tomrum stödjer konflikter i alla möjliga former, idag handlar det om självmordsattacker mot den ekonomiska utvecklingens symbol mitt i New York och i Washington. I morgon kommer det att handla om att bokstavligt talat plöja igenom Afghanistan för att hitta Bin Ladin. Analytikerna talar om att USA befinner sig i en svår ekonomisk situation, krig och bomber är det bästa sättet att dölja krisen. På samma sätt tänkte de som förde krig på Balkan, i folkens namn. Problemet är att krigen förde utvecklingen hundratals år bakåt i tiden. Är det inte tillräckligt med Balkans erfarenhet?

Idag är det känt att USA i jakten på Usama Bin Ladin dödat mer en milion civila i Afghanistan och Irak än som dödades i attentaten New York och Washington; de jagade Bin Ladin men fångade Afghanistan och Irak. Vilket land blir det härnäst?

 


Kommentarer
Postat av: Edin Osmancevic

Sevko, kao i uvjek odlicno odradjena analiza potkrepljena argumentima i dokazima. Globalna ekonomija (citaj kapitalizam) ne priznaje barijere, te stalno trazi "nove neprijatelje" iz jednostavnog razloga;"kako efektivizirati i maximizirati svoj profit". Iz tog razloga im nista nije sveto, pa cak kad se radi o demoniziranju jedne religije, jer "neprijatelj se mora naci po svaku cijenu".

2010-12-27 @ 23:18:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0