SISTA STRIDEN
En roman av Sevko Kadric
”Res dig inte, fortsätt gräva”, under den devisen
kämpar sig Emin Salja genom ofattbara strapatser på ett
1900-talets Västbalkan som härjas av krig, revolter och
blodiga nationsbyggen. I den dokumentära romanen
”Proletär i hjärtat” blir författaren Sevko Kadric en fluga på
arbetaren, partisanhjälten och fången Emin Saljas axel i det
närmast episka drama som utspelar sig.
Emin Salja föds 1907 i en barnaskara på fjorton i en
fattig familj i staden Foca i Bosniens södra del. Sju
år gammal får han för första gången erfara de skoningslösa
etniska motsättningarna på Balkan i första världskrigets inledningsskede.
Från och med nu blir 1900-talets blodiga historia ett med
Emin Salja.
Med genialisk enkelhet förmedlar Sevko Kadric hur
huvudrollsinnehavaren spottar i nävarna för att med okuvlig
livsvilja skapa sitt eget öde: ”Jag kunde ha varit tretton eller
fjorton år, det fanns viktigare saker än att räkna sina år, men
jag minns att folk brukade samlas kring krogen ”Han” mellan
arbetspassen och för att söka jobb. Jag gick runt där i hopp
om att någon skulle vilja köpa något, be mig hämta något så
jag kunde tjäna några dinarer eller kläder eller mat, jag tog
emot vad som helst, arbetade med vad som helst.
- Ska du till Sargan för att arbeta, hörde jag en man
säga till en annan.
Tunnelbygget i Sargan blir Emin Saljas sociala
uppvaknande, det som skall ligga till grund för hans fortsatta
engagemang i det kommunistiska partiet och
partisanrörelsen. Under de sex år Emin Salja tillbringar i
Sargan möter han socialismens idéer genom arbetskamrater
från hela Balkan. Här upplever han också arbetarnas
solidaritet och revolter mot arbetsgivaren när villkoren blev
för hårda.
- Till Sargan hade jag kommit som en liten pojke, nu
var jag så stor som jag skulle förbli.
Med Emin Saljas egna ord lotsar Sevko Kadric oss
vidare i huvudkaraktärens kringflackande tillvaro i det som
nu blivit Jugoslavien; medlemskap i Jugoslaviens
kommunistiska parti 1927, utbildning till underofficer i en
mellankrigstid som blir allt hetare och slutligen den stora
katastrofen - andra världskrigets utbrott.
Emin Salja följer sin röda övertygelse och väljer
partisanrörelsen i det moras av etniska grupper, politiska
falanger och rövarband som bekämpar varandra med
bestialisk intensitet under de jugoslaviska krigsåren. Som av
ett under överlever han och träder 1945 ut i ett befriat
hemland som en ärad och aktad krigshjälte, sida vid sida
med den nye landsfadern Tito.
Här kunde författaren valt att avsluta eposet om
legenden Emin Salja. Det gör han inte. Med smärtande
klarsynthet river Sevko Kadric sönder porträttet av Tito och
myten om det konfliktfria efterkrigstida Jugoslavien. Emin
Saljas partisanbröder förråder honom en efter en i den
hetsjakt på privilegier och personlig makt som är
verkligheten bakom titodiktaturens utåt sett harmoniska,
liberalkommunistiska samhälle.
När Tito gör upp med Stalinismen fabricerar Emin
Saljas fiender bevis på Saljas förmenta lojalitet mot Stalin.
Emin Salja berövas sitt älskade medlemskap i
kommunistpartiet och placeras på fängelseön Goli Otok. Här
börjar huvudkaraktären själv ange sina medfångar och
läsaren får ett oförställt vittnesmål om de förvirrande
intrigerna som omöjliggjorde rättsstaten Jugoslavien.
”Proletär i hjärtat” är oundgänglig litteratur för den
som vill skaffa klarhet i hur ett krig av så grotesk art som
under Jugoslavens sönderfall kunde bryta ut på 1990-talet.
Att läsa verket är som att ta på historien, leva den. Emin
Salja blev själv ett offer för ett totalitärt system där vackra
fraser exploaterades för personlig vinnings skull. Kanske
kunde bara en diktatur få slut på massmorden mellan folken
i Jugoslavien under andra världskriget. Samtidigt borgade
diktaturen och dess politruker för blodbadets eruption när
landet och systemet föll samman 1991.
Förutom att ”Proletär i hjärtat” är en litterär bragd
består dess främsta kvalitéer i att skildra verkligheten i
Jugoslavien under 1900-talet precis så motsägelsefull som
den var. Läsaren serveras inga enkla svar, inga svart-vita
förklaringar, utan tvingas tänka själv. Kanske ger Emin Salja
svaret till nutida nationalister på Balkan, som vill isolera sig i
byggen från fornstora dar, när han på sin dödsbädd avslutar:
- Gå och hälsa de i huset att det inte blir något av det
där…
Dan Östberg - journalist
” … Huvudpersonens öde är intressant just för att det är
karakteristiskt även för andra områden i Jugoslavien och
andra länder i hela det socialistiska blocket, inte enbart för
Bosnien-Hercegovina. Det ger större tyngd åt texten, en
tyngd som kommer att ge den, det kan man med säkerhet
hävda, en betydelsefull plats i litteratur, eftersom det är
en text med stort litterärt och estetiskt värde.
Om man läser boken lite noggrannare, det som hände
Emin Salja, kan vi hitta en hel rad med svar till varför
bosnierna fick uppleva det de upplevt och varför vi nu finns
överallt i världen. Det är inte svårt att upptäcka symboliken i
vårt flyktingöde genom Emin Saljas flykt. Proletär intill
döden är en berättelse som berusar, förvånar och läses i ett
enda andetag. En sådan person borde ha tvingats på varje
bra och hederlig författare. Det är tur att Salja råkade vara i
närheten av en författare som visste hur han skulle skildra
honom. På så sätt får vi också ta del av ett av många öden
från den tiden, skrivet med en mycket övertygande enkelhet.
Det är inte många böcker som jag under de senaste tio,
femton åren har svalt som den här, med den här genren som
på ett sådant sätt har präglat ett liv, en tid.
Vi är helt enkelt en livserfarenhet rikare på grund av
Proletär i hjärtat.
Cico Arnautovic
”Proletäre i hjärtat” stannar kvar hos oss även när vi stänger
boken, tvingar oss att tänka på huvudpersonens öde i vilket
vi känner igen oss själva. Genom att läsa Emin Saljas
livshistoria blir mycket av detta mer förståligt. Jag känner
mig rikare och avundas författarens hjälte i den här
historien.
Milanka Pasalic